Releasefest med Eva Stilling
Ifrån det becksvarta novembermörkret äntrar jag den pampiga men mysiga sammetsröda lokalen i det gamla biohuset i Mariefred.
- Hej Sarita, Vad roligt att du kunde komma! Du råkar inte ha lite häftmassa i handväskan?
Eva möter mig med en varm kram och ett stort pappersark i handen. Bättre välkomnande kan inte en liten sketen kvällskursdeltagare få av den stora författaren. Vi har bara träffats en gång tidigare, ändå så är vi kompisar.
Det är så hon är, Eva. Bara sig själv och precis som vi alla andra. Helt underbar!
Precis som på kursen för några veckor sen så är den här kvällen total. Mysig och familjär. Deltagarna på festen är allt från grannar till etablerade författare och konstnärer. Och så vi, en klick kursdeltagare. Alla är vi lika intressanta och viktiga. Vi minglar med bubbel, äter paella och snittar. Vi får lyssna på ljuvliga toner från kontrabas och akustisk gitarr och så berättar både Eva och hennes man om deras syn på vägen från en idé, till ett manus och nu, äntligen, en riktig bok.
Jag är så tacksam och glad för att ha fått möjligheten till denna kväll.
Innan vi i vår lilla klick söker oss ut i den mörka kvällen igen så har vi bestämt oss för att fortsätta träffas. Nästa termin ska vi ses mer kontinuerligt för att utforska vårt egna och varandras skrivande.
Jag känner mig som Askungen på bal på slottet. Den här kvällen blev ju alldeles, alldeles underbar!
- Hej Sarita, Vad roligt att du kunde komma! Du råkar inte ha lite häftmassa i handväskan?
Eva möter mig med en varm kram och ett stort pappersark i handen. Bättre välkomnande kan inte en liten sketen kvällskursdeltagare få av den stora författaren. Vi har bara träffats en gång tidigare, ändå så är vi kompisar.
Det är så hon är, Eva. Bara sig själv och precis som vi alla andra. Helt underbar!
Precis som på kursen för några veckor sen så är den här kvällen total. Mysig och familjär. Deltagarna på festen är allt från grannar till etablerade författare och konstnärer. Och så vi, en klick kursdeltagare. Alla är vi lika intressanta och viktiga. Vi minglar med bubbel, äter paella och snittar. Vi får lyssna på ljuvliga toner från kontrabas och akustisk gitarr och så berättar både Eva och hennes man om deras syn på vägen från en idé, till ett manus och nu, äntligen, en riktig bok.
Jag är så tacksam och glad för att ha fått möjligheten till denna kväll.
Innan vi i vår lilla klick söker oss ut i den mörka kvällen igen så har vi bestämt oss för att fortsätta träffas. Nästa termin ska vi ses mer kontinuerligt för att utforska vårt egna och varandras skrivande.
Jag känner mig som Askungen på bal på slottet. Den här kvällen blev ju alldeles, alldeles underbar!
Kommentarer
Skicka en kommentar