Fru Blåbär

Efter en intensiv och spännande vecka med nytänk, spännande projekt och framtidsplaner tar Fru Blåbär ledigt och åker till underbara Smögen i några dagar.. Uddevallabron. foto: Sarita Males Kungshamn. Foto: Sarita Males   Trevlig helg!

Regnet piskar på fönsterrutan men inne är det rätt mysigt. Det börjar mörkna redan vid femtiden nu. Nästa vecka är det höstlov. Jag sitter och spelar tv-spel som vanligt. Har hittat ett nytt favoritspel; Fifa -15. Det går snabbt, har bra grafik för den rätta arenakänslan och jag slipper tänka när jag spelar. Förut spelade jag lite fotboll själv. Det var kul att vara ute på plan och grabbarna i laget var rätt schyssta. Morsan kom alltid och tittade på mina matcher. Ibland satt hon där i regnet med både regnjacka och paraply och hejade som tusan klockan nio en lördagsförmiddag. Hon gjorde allt. Jobbade på vårdcentralen på dagarna, hjälpte mormor på kvällarna, skötte huset, katten, mig och farsan. Jag fattar inte hur hon orkade, men det gjorde hon ju inte till slut. Det är nu fjorton månader sen morsan drog med Birger, granngubben. Han sålde sitt hus och de köpte en lägenhet i Spanien tillsammans. Jävla gubbe, alltså! Farsan och jag blev kvar här i huset. Efter någon månad fick

Dagens arbetsplats blev Hälleforsnäs. En vacker gammal bruksort som kämpar med att hålla sig vaken genom kultur och Lager157. Järnbruket var den stora arbetsgivaren i århundraden,stora delar av fabriken är idag ödelagd men energierna av liv och rörelse finns kvar. Jag tog chansen att inte bara assistera den store fotografen, utan också själv försöka fånga det vackra på bild. Det är en konst att få till det, det vill jag lova...

Gula, prydligt randiga åkrar och bondgårdar med röda hus och mjölkkannor vid brevlådorna går vi förbi, min trogna pudelvän och jag. Munnen är torr av dammet på grusvägen och solen lyser varm. Längre bort ser vi ståtliga bruna hästar komma galopperande mot oss, som i en scen i en vilda västern film. De stannar tvärt och vi med och jag tänker att hästar är nog de vackraste djuren på jorden. Då noterar jag att en häst, ett föl, står utanför hagen medans de andra oroligt står och gnäggar innanför. Den lille ser vilsen ut och står alldeles intill de andra, så nära men ändå så långt borta. Jag tittar mig omkring. Traktorerna står tysta på den leriga åkern och den stora trädgården är öde. För en liten, liten nanosekund, så har jag lust att bara gå vidare. Det är inte min sak. Någon lär ju märka det och så släpper de in den lille och så är allt bra igen, tänker jag. Så tittar jag på fölet igen. De där stora, runda, oroliga ögonen. Diskussionen om civilkurage har vi haft ett otal gånger här

Igår kväll var jag på föreläsning i Katrineholm med humörtränaren och inspiratören Jesper Caron. En av vårt lands främsta föreläsare som motiverar till att ta tag i sitt liv och göra något åt sina drömmar  - Leda och lyfta sig själv.  Det var verkligen en energiboost för både kropp och knopp och jag gick i från den kvalmiga lokalen och ut i den mörka kvällen med tindrande stjärnögon och tron på mig själv. - Jag kan om jag vill! Natten löpte på som ett lättare kärleksrus och hjärnan gick i högvarv för att bearbeta mina nya upplevelser. Nu har det blivit morgon och ny dag. Det är bara att sätta igång. Att leva livet. Mitt liv. foto: Sarita Males                              Läs mer om Jesper och hans arbete på http://www.jespercaron.se/

Ambivalent och diplomatisk är två ord som är olika men ändå hör ihop. Det är två ord som beskriver mig rätt bra. Jag tycker om så många olika saker så det ofta är svårt att välja och jag ser ofta på ting och argument ur flera perspektiv. Det är inget jag väljer eller bestämmer mig för. Det bara är så. Också min blogglista är spretig. De här tre favoritbloggarna är vitt skilda från varandra men ack så inspirerande. Alla på sitt eget sätt. Kika på dem om ni har lust! :-) http://kreativtskrivande.blogspot.se/ http://parlugglandesign.blogspot.se/ http://blog.pyspunka.skivstallet.se/

Jag lägger min dotter i sin spjälsäng så att hon får sova förmiddags tupplur. Tvättmaskinen piper och jag hämtar den rena tvätten och vecklar ut den hopfällbara tvätt ställningen inne i vardagsrummet. Min blick dras mot tv:n som jag glömt att stänga av efter den nya rutinen med morgon kaffet framför nyheterna. Nu är det extrainsatta rapporter. Bilder på ett flygplan som kör rakt in i en skyskrapa i New York fladdrar förbi. Jag får en känsla av att det är en actionfilm jag ser på, men det visas på nyheterna och det är inte första april. Några minuter senare visas ännu ett helt vanligt passagerarflygplan, som kör in i skrapan bredvid. Eld och rök blossar upp i gigantiska moln och som i slowmotion raserar de höga tornen. Jag står där hemma i lägenheten i mitt trygga Sverige och bara gapar. Det kan inte vara sant! Jag blinkar hårt några gånger och sätter mig ner i den svarta skinnsoffan med de blöta kläderna i min hand. Nyhetsankaret berättar om och om igen vad som händer på