tisdag 6 december 2016

Feminist Javisst!

Feminism är inte en kvinnofråga. Feminism handlar inte om att kvinnorna ska ta makten över männen och det är inte enbart kvinnor som är feminister.
 Om jag har kunskaper om hur den struktur ser ut, som utifrån kön, bygger olika förväntningar och ser på människor som olika mycket värda, och vill förändra detta för att jag inte vill vara en del av det, utan vill förändring, då är jag feminist. Oavsett kön.
Jämställdhet kan tyckas vara en självklarhet.
Men det är inte verklighet.
 Trots att det i Sverige finns en levande feministisk rörelse med stor kompetens och många idéer, så går förändringsarbetet mycket långsamt. Det största lönegapet står fortfarande mellan kvinnor och män. Det är fortfarande kvinnorna som utför merparten av det obetalda arbetet i hemmet. Det är fortfarande nästan bara män som är börsföretagens direktörer och så vidare... det här har ni hört förut.
Sverige är inte jämställt. Det är en kunskap, inte en åsikt.



 Idag träffade jag Gudrun Schyman. En fantastisk kvinna som har stor pondus, enorm kunskap om politik och en rejäl portion humor. Hon har förstått att för att bryta detta mönster där männen har makt över kvinnorna, på bekostnad av kvinnorna, så måste vi sätta fart på det feministiska förändringsarbetet genom folkbildning. Genom att synliggöra och förändra. Genom att levandegöra och driva frågorna på alla arenor, stora som små, i hela samhället. Samtidigt!


Tillsammans kan vi allt!


Källa till texten kommer från boken: 100 brev som inte?!? förändrade världen. 
Av: Gudrun Schyman

måndag 5 december 2016

Julmarknad

Igår stod jag och systeryster på Vadsbro-Blacksta hembygdsförenings julmarknad, där vi sålde vårt hantverk. Det var första gången jag var med på ett sånt evenemang och jag tyckte det var jätteskoj!
Jag sålde nästan ingenting men det gjorde inte så mycket för det blev en hel del nätverkande istället.

Nu planeras det för fullt här hemma då vi ska starta nya verksamheter nästa år. Bland annat så kommer jag och maken starta någon form av showroom/galleri i vårt hus och så ska jag ta upp försäljningen av Forever livings Aloe vera produkter, som jag har varit återförsäljare hos i ungefär femton år redan, men inte aktivt på många år. Jag är så peppad på år 2017!


Helgen avslutades med kreativt pepparkaksbak på hög nivå!


lördag 19 november 2016

Martina Haag

Några timmars skönhetssömn hann det bli efter releasepartyt igår kväll innan det var dags att fira lördag med författarfrukost och föreläsning med min stora skrivaridol, Martina Haag. 
 Jag har alltid undrat vad det är i hennes sätt att skriva som tilltalar mig, och nu när jag har lyssnat på hennes väg till succé, så kan jag förstå lite mer. Hon är så proffsig i sitt uttryck och ändå så tillgänglig och lättförstådd i sitt språk.
 Att få se henne föreläsa var lite som att se en teaterföreställning. En njutning och energipuff som heter duga!








Nu är jag så laddad jag kan bli för att starta min skrivarsession denna lördag.

Trevlig helg!

fredag 18 november 2016

Releasefest med Eva Stilling

Ifrån det becksvarta novembermörkret äntrar jag den pampiga men mysiga sammetsröda lokalen i det gamla biohuset i Mariefred.
- Hej Sarita, Vad roligt att du kunde komma! Du råkar inte ha lite häftmassa i handväskan?
 Eva möter mig med en varm kram och ett stort pappersark i handen. Bättre välkomnande kan inte en liten sketen kvällskursdeltagare få av den stora författaren. Vi har bara träffats en gång tidigare, ändå så är vi kompisar.
 Det är så hon är, Eva. Bara sig själv och precis som vi alla andra. Helt underbar!
Precis som på kursen för några veckor sen så är den här kvällen total. Mysig och familjär. Deltagarna på festen är allt från grannar till etablerade författare och konstnärer. Och så vi, en klick kursdeltagare. Alla är vi lika intressanta och viktiga. Vi minglar med bubbel, äter paella och snittar. Vi får lyssna på ljuvliga toner från kontrabas och akustisk gitarr och så berättar både Eva och hennes man om deras syn på vägen från en idé, till ett manus och nu, äntligen, en riktig bok.
 Jag är så tacksam och glad för att ha fått möjligheten till denna kväll.
Innan vi i vår lilla klick söker oss ut i den mörka kvällen igen så har vi bestämt oss för att fortsätta träffas. Nästa termin ska vi ses mer kontinuerligt för att utforska vårt egna och varandras skrivande.
Jag känner mig som Askungen på bal på slottet. Den här kvällen blev ju alldeles, alldeles underbar!










tisdag 15 november 2016

myrsteg nr.1

Det har inte varit så mycket bloggande på sista tiden, jag vet, men desto mer skrivande!
Jag lägger ganska mycket tid på att lära mig om hur andra gör när de skriver. Jag suger i mig tips och inspiration från bloggar, böcker och podcasts. Det är väldigt givande och något jag rekommenderar om man är nyfiken på hur det är för andra. Man sätter fnurror i huvudet på sig själv. Det börjar hända grejer där inne liksom. En process.
 Men man får komma i håg att alla fungerar olika och att man bara ska plocka det som är godbitar för en själv, annars blir det lätt för mycket.
 Härom dagen slog tanken mig att jag snart har material till att skriva en egen bok om hur man skriver en bok, trots att jag inte ens har skrivit något själv. Hallå, knasboll! Dags att börja göra något på riktigt kanske? Tiden är inne för att komma utanför min komfortzon och skriva själv.
 Så nu har jag, på riktigt, börjat skriva ner min egen text. Jag jobbar med dramaturgi och planering av berättelsen. Jag har ingen aning om, i nuläget, om det här blir DEN historien, men någonstans måste jag ju börja. Ett litet första steg är taget. Yes!

Tips på några sidor/bloggar jag läst den sista tiden:


Ses snart igen...jag lovar! ;)



 

måndag 7 november 2016

podcasttips!



Lyssnar på en podcast om att skriva en bok.
Rekommenderar den starkt!  
 Första avsnittet handlar om att få den där idén. fröet som sås i huvudet och byggs upp till en stadig historia och till slut blir till ett helt manus. Jag vill också! Vill så gärna. Har så många idéer, men har fortfarande inte riktigt hittat min grej. Ja, jag vet. Tålamod är inget jag är bra på. Jag fullkomligt sprutar ut idéer men har svårt att komma igång. Vill så mycket och vill nu. På en gång. Men visst, jag är ju på gång. Det viktiga är att man gör något. Och att man skriver. Hela tiden. Och det är ju det jag gör. Jag är fortfarande ett blåbär. Jag måste komma ihåg det.


Julklappstips!

Här hemma sys det så svetten lackar, då Fru Blåbär har bråda dagar. Jag och pärlugglandesign
har anmält oss till inte mindre än två julmarknader här i trakten.
Så har ni vägarna förbi Sköldinge den 3 december eller Vadsbro den 4 december, så tveka inte att säga Hej!

Här ser ni några av mina produkter som jag har med på julmarknaderna:

Haklapp i vaxduk 55:-


tygkasse 65:-
 
necessär 75:-
ps. Om ni inte kan ta er till marknaderna så kan ni beställa våra produkter via mail eller facebook.

fredag 28 oktober 2016

Novell: Det lilla hyreshuset



Det är en av julis hetaste dagar. Liam har bokat tvättstugan klockan tre. De flesta andra tonåringar ligger säkert på playan, som den lokala badstranden kallas för. Han tycker det är skönare att vara ute när mörkret faller. Det är tryggt att inte behöva synas. Idag när solen står som högst på himlen syns varenda partikel av honom. Vare sig han vill eller inte. Han vill inte. Men alla kalsonger är smutsiga, byxorna har ketchupspill och lakanen är gråa. Helst skulle han velat ha tvättiden senare på kvällen, men den där snofsiga tanten på tredje våningen hade bokat då. Agatha eller Agneta heter hon, vem bryr sig.
 Det verkar bara vara de två hemma, de andra som bor i det lilla hyreshuset längst bort på Jaktvägen har åkt till stugan eller på husvagnssemester, ändå råkar de boka tvättstugan samma dag.
  
Agneta slänger på luren så det dånar om den. Hon är så arg så att hon skakar.
 - Att man inte ens kan få komma och hälsa på sin egen syster, nu när det är semester och allt, ryter hon till katten, som springer in under soffan och gömmer sig.
 Fast semester har ju Agneta alltid. Eller ja, i alla fall de senaste tjugofem åren, sen hon halkade i simbassängen på ett spa, eller kurbad som man sa på den tiden. Höften blev inte sig lik efter olyckan. Och med det var mannekäng karriären slut.
Hon sorterar sin smutsiga tvätt noggrant efter färg och temperatur, såsom hon gjort varje torsdag i hela sitt vuxna liv.

Liam sorterar inte så värst mycket. Han trycker in alla lakan i maskinen men byxorna får inte plats.
-           Fan också, muttrar han tyst.
Då måste han tvätta två maskiner. Det tar dubbelt så lång tid som han hade räknat med. Men vad ska han göra? Han måste tvätta. Det är bara att hoppas att tanten också är sen. Så det inte blir något tjafs. Det pallar han liksom inte idag. Inte idag, när morsan och farsan inte har varit hemma på fyra dygn. Antagligen super de hos Tok-Kalle i stugan. Liam hoppas nästan att de glömt bort honom. Det enda han vill är att få komma bort och göra något vettigt av sitt liv. Men hur? Och vad?

 Han vaknar av att någon bankar på lägenhetsdörren. Så dom är tillbaka, tänker han och gnuggar sig i ögonen.
-          Va fan, har ni tappat bort nycklarna igen, far det ut ur honom, när det inte slutar banka. Han tar några kliv över skräppåsarna i hallen och kikar i titthålet.
Utanför dörren står tanten från trean, röd i fejset och med galen blick.
-          Visst fan, tvätten!
 Han kollar snabbt mobilen och slänger den slött i soffan. 18:15 lyser det på displayen. Han har sovit i nästan tre timmar.
Liam slänger upp dörren och nästan springer omkull Agneta som har laddat hårt med skällsord och pekpinnar för den oduglige ynglingen på första våningen.
 Förlåt, vill han säga. Det var inte meningen att somna framför tv: n. Men han får inte fram ett ord. Han tar stora kliv ned för trapporna och genom den trånga källargången till tvättstugan. Han hör hur Agnetas klickande klackskor hörs närmare och närmare.
-          hörru du, stanna! Vad håller du på med? Hennes röst blir gällare och argare ju mer de springer.
 Han sliter upp dörren till den lilla tvättstugan och blir ner duschad med kallvatten. Agneta som har knappat in på Liams steg, trots den onda höften och de höga klackarna. Hon halkar in i rummet och blir blöt hon med. I samma sekund släcks lampan. Det blir becksvart.
 Efter en stunds tystnad hörs ett stigande fnissande som slutar i gapskratt. Båda två står där i mörkret, blöta som hundar och skrattar.
-          Det här är ju inte klokt, tjuter Agneta. Vad ska vi göra?
-          Jag vet inte, viskar Liam. Har du mobilen med dig?
-          Nej du, jag har en i byrålådan som jag fått av min syster men jag vet inte hur man startar den.
-          Åh, nej min klänning, den är förstörd. En äkta Gucci från 80-talet…
Medans Agneta babblar på om sin klänning, försöker Liam vänja ögonen i mörkret och leta efter huvudkranen. Hans pappa visade den för honom en gång. Som gammal skolvaktmästare så tyckte hans pappa att det var konstigt att den satt i tvättstugan.
Han blir modig i mörkret, går stadigt men försiktigt längs väggarna. Känner sig ovanligt modig.
-          Det här fixar jag ska du se. Han pratar tyst nästan för sig själv.
-          Min syster i Stockholm hon brukar tvätta sina klänningar i badkaret men det skulle aldrig gå hos mig. Då skulle min katt, Tussan, klösa sönder varenda söm… Agneta hör inte Liams ord.
-          Sa du något, du måste prata högre. Jag är ju gammal, förstår du. Fast inte så gammal.
Tillslut hittar han kranen och vattnet slutar att spruta. Han tar ut sina kläder ur tvättmaskinen och börjar gå iväg längs korridoren.
-          Vänta, ropar Agneta efter honom. Du kan väl inte bara gå och lämna allt vatten och mig här. Vem ska ta hand om det här nu? Alla är ju bortresta, det vet du ju. Hallå, vad håller du på med? Stanna!
-          Jag har gjort mitt. Du får väll ringa fastighetsskötaren eller nåt?
Liam fortsätter att gå i mörkret. Han ler. Det där var ju inte så svårt. Rörmokare, kan det vara kul? 



Ps. Som vanligt är  jag tacksam för respons!




onsdag 26 oktober 2016

Kreativ tisdag

Ibland känns det som om man hamnar på ställen av en anledning. Ni vet den där overkliga, nästan magiska känslan av att det finns någon mening med att just jag är på den här platsen med just de här människorna. Igår kväll hade jag den känslan.
 Jag bokade in mig på en tre timmars kurs i kreativt skrivande i Mariefred för bara några dagar sen. Tänkte att det kan bli kul att få träffa andra som gillar att skriva och Eva Stilling som håller i kursen verkar väldigt kunnig. Inget mer med det.
Men redan när jag klev in i lokalen, så kände jag mig som hemma. Trots att jag inte tidigare befunnit mig på platsen. Under denna regniga, mörka men mysiga tisdagskväll fick vi prova på flera knasroliga och användbara skrivövningar, samt ta del av varandras och framförallt Evas långa erfarenhet av skrivande. Prestigelöst och bara så roligt.
Deltagarna bestod både av de som hade mer erfarenhet än jag av att skriva och de som, precis som jag kände bara för några månader sen, inte visste hur de ska börja. Så jag fick lära mig nytt samtidigt som jag kunde delge av det jag hade lärt mig hittills.

Foto: Thomas Males


 Förutom värme och kärlek, så tog jag med mig detta från kvällens kurs:
  • Julia Cameron
  • Bara skriv, vad som helst, för att komma i gång. Just do it!
  • att skriva är en process som man mognar i men aldrig blir riktigt färdig med
  • det tar tid att skriva en bok, kanske tio år 
  • alla som skriver går igenom ungefär samma utmaningar, du är inte ensam
  •  att träffa andra som skriver berikar och inspirerar

Tack alla inblandade för en toppenkväll!
Jag hoppas vi ses snart igen.